onceuponatimeinmexico

Just nu ligger jag på min Säng i mitt Rum, calle Joaquin Romo, Tlalpan, Mexico City, Mexico, Centralamerika, Jorden, Vintergatan, Universum - och alla är och jobbar tror jag. Ska försöka mig på att åka och handla på Walmart sen med mitt kära metrobus-kort men metrobúses och grejer återkommer vi till sen!

Den 28 juli bar det alltså av från Arlanda till Frankfurt, och till Frankfurt kom man - något förvirrad och inställd på att jag skulle mötas av det största som fanns i byggnadsväg. Eftersom jag hade stand by-biljetter (att ha en pappa som jobbar på arlanda är inte helt fel) så skulle jag gå till transfer center och fråga hur läget såg ut när det gällde platser på planet vidare till mexico. Med tysk brytning upplyste killen i disken mig om att "Ooh it looks BAD" - KUL för mig, men ännu höll jag hoppet uppe och gick vidare till gaten för att fråga dom istället men där var det ungefär lika dystra nyheter. Jag började förstå att jag nog var ganska körd när dom började försöka muta full paying passengers med hotell och 600 euro eftersom dom var överbokade. Efter att ha frågat om och om igen hur det verkade med platser, med en panik som växte i takt med kön av latinamerikaner som ville hem, så slutade det med att jag inte kom med planet. Jag skulle istället försöka mig på det som gick samma tid dagen efter.

Men - när jag hade kommit över en mindre mental breakdown och accepterat flygplatsen som mitt nya hem, så visade sig stället faktiskt vara en ganska mysig plats. Med en bok, kaffe och glass (yoghurtmagnum som inte finns i sverige längre :D ) blir livet alltid bättre! När jag satt där och läste så trallade Hector in i mitt liv. Hector hade tidigare frågat mig hur mycket internet kostar - efter att på måfå (jaa vi tar den där rödhåriga tjejen that makes sense!) först ha frågat om jag pratar spanska - och nu kom han alltså gåendes igen och det slutade med att jag spenderade halva kvällen med denne lille colombianska man. Han hade varit på business trip i asien (och i dalian också dona o sivan! xD). 

Hector gillar Sydkorea, Marc Anthony och att samla på sedlar från olika länder.

Senare på kvällen när hector lagt sig för att sova på en bänk och jag var ganska nöjd med att vara på egen hand igen så hamnade även jag på en bänk (på en annan våning) och tänkte att jag skulle försöka sova. Sova är lättare sagt än gjort med en ryggsäck som huvudkudde, en dataväska under benen, tyska i högtalarna och barn som skriker men om man kämpar tillräckligt hårt så går det nästan! Det är en VÄLDIGT skum känsla att spendera natten med sitt handbagage på en flygplats när t o m personalen har gått hem. Fast som tur var så var det en annan familj där jag var också så då kändes det bättre :) Och tack snälla främmande kvinna för filten som räddade min natt (det gör inget att ditt barn lät) - och förlåt för att jag inte kunde erbjuda dig några painkillers som du behövde :/

Större delen av kommande morgon och förmiddag spenderades på ett café inne i mitt tillfälliga hem och sen bar det av det gaten igen. Jag var helt inställd på att följande dygn skulle gå ut på att jag kunde placera huvudet på en KUDDE på ett hotell någonstans i frankfurt. MEN då förstår ni, hände det ofattbara! JAG KOM MED PLANET! Visserligen på ett jumpseat (ni vet dom där som flygvärdinnorna sitter på under take off och landning, vilket troget såg till att jag inte sov något under den elva timmar långa flygresan meeeen jag kom MED!

När planet upp i luften så satt jag bredvid en (tysk) flygpersonal-man som såg ut att inte kunna heta annat än Hans. Man kan tycka att det borde vara ganska lugnande att sitta bredvid en av personalen, men så var nu inte riktigt fallet. Hans pratade på en del om mexico, bland annat om en VULKAN som tydligen finns här nånstans - "It's really just a matter of time until blablabla" - thankyou, really! Vidare så upplyste han mig om att vi skulle flyga en lite annorlunda väg FÖR ATT UNDVIKA EN FUCKING HURRICANE! Den har till och med ett NAMN, Hurricane Don! 
Wtf Hans, why on earth did I need to know this? Vi skulle dessutom tydligen flyga över Bermuda vilket kändes väldigt tryggt. I högtalarna mycket senare sa piloten istället att vi "skulle undvika en storm" - inte ett ord om orkan-Don.  

Trots hurricanes och bermudatrianglar (det ÄR ju det man tänker på när man hör ordet bermuda) och jumpseats så landade vi dock hur bra som helst i Mexico och det började sakta men säkert gå upp för mig var jag befann mig. Fick även smaka kaktusfrukt av flygpersonalen eftersom jag satt med dom B)

Så! Nu var man alltså i MEXICO!